Jag vaknar med världens ryck. Allt är över!

Allt du sagt, alla löften, lögner, ja allt du gjort! Det går inte att sätta ord på. Du håller mig kvar. Kvar i alla minnen jag har utav dig. Sånt som jag har velat lämna sen första gången. Bara tanken på dig, får mig att må dåligt. Att se dig på håll, får mig att sjunka djupt ner under sanden! Att vistas under samma tak, som igår... Det går inte att förklara hur jag mådde och mår efter det...  Jag kvävdes.. Hjärtat höll på att hoppa ut ur bröstkorgen och jag ville bort bort bort! Jag hatar dig och allt du gjort! Du borde ha förstått att ditt beteende inte var okey. Att man inte gör så som du gjorde.. Men icke.. Jag vill vara liten igen, så liten så att man inte minns. Då höjdpunkten på smärtan var då snuttekudden/filten eller favoritleksaken försvann eller gick sönder! Sanningen är för hemsk.. Smärtan jag bär, är obeskrivlig.. Jag vill bara glömma!